Stolpaskogens stadsskog i Täby

Det är en frisk morgon i mitten på april. Jag befinner mig vid Ensta krog för att promenera i Stolpaskogen, Täbys största naturparksområde. Man kan välja att gå från Ensta krog till Visinge station eller åt motsatt håll. Längs leden finns informationsstolpar som beskriver platsernas historik. Det finns något som passar alla. Elljusspår, promenadvägar eller stigar som leder runt en rekreativ miljö. Här finns massor att upptäcka och plats för både lek och vila.

Motionsspåren i Stolpaskogen

Det finns minst tre motionsspår och vart jag än tittar ser jag motionärer i alla åldrar. En del springer, en del power-walkar och en del går med stavar. Någon börjar springa direkt. En annan gör övningar för mage och rygg vid utegymmet. Det är en salig blandning av både motionsutförande och åldrar.

I anslutning till Stolpaskogen ligger också Enstaleken som är en tillgänglighetsanpassad lekplats. Dagen till ära värmer några elever ur en skolklass upp där genom att hoppa över den backiga hinderbanan.

Var har Stolpaskogen fått sitt namn från?

Stolpaskogen har fått sitt namn från det båtmanstorp ”Stolpen” som en gång låg i skogsbrynet i kanten av skogen. Där bodde en gång i tiden båtsmannen Simon Stolpe som arbetade inom flottan.
Under stormaktstiden gick postvägen mellan Stockholm och Finland igenom skogen. Ensta krog var den första platsen längs vägen där hästar kunde bytas ut för den fortsatta resan.
Krogen var då en central mötesplats och hörde till en av de viktigaste platserna i Täby. Där hölls auktioner, skeppslagsting och inskrivningar till det militära. Krogen blev en av de största gästgivargårdarna i landet. Idag utgår ett antal av Täby kommuns motionsleder från Ensta krog.

Täbys stadsskog är som en sagoskog

Stolpaskogen kan liknas vid en sagoskog med gångbroar i trä över porlande bäckar. Slingorna som leder genom skogen är mjuka och behagliga att beträda. Fötterna längtar efter att få springa, men idag har jag bestämt mig för att bara promenera och njuta av den vackra sagoskogen. Citronfjärilar fladdrar förbi här och där och fåglar kvittrar från alla håll och kanter. Jag slår mig ned vid en väl anordnad grillplats i solen och njuter av dofterna. En rödhake sitter högst upp i en trädkrona och sjunger glatt. I en gran på andra sidan hoppar en ekorre från gren till gren, precis som att han håller någon slags show för mig där uppe bland kronorna.

Jag fortsätter min promenad och när mitt spår grenar ute i flera andra, frågar jag en äldre dam vilket spår hon tänker välja och vilket hon tycker att jag ska ta? Men hon vet varken vart hon är eller vart hon ska ta vägen.

– Tänk att jag har gått här tusen gånger, men vet ändå aldrig vart jag är eller vart jag ska, men det behövs inte, skrattar hon och fortsätter sin promenad.

Och faktiskt är det så det känns i den förtrollade Stolpaskogen. Det spelar ingen roll om man inte vet vart man är eller vart man ska, det behövs heller ingen karta eller kompass. Så fort man kliver in i skogen glömmer man omvärlden för ett litet tag – och alla bekymmer, om man hade några, stannar kvar utanför. Med bara naturen som sällskap är Stolpaskogen som ren bomull för själen och väl värt ett besök.

Text: Johanna Larsson
Bild: Julia Pettersson